Under min semester har jag provat på något jag inte gjort tidigare (rekommenderas bara det!), det kallas att “vandra”.
“Vandring” innebär att man sätter ena foten framför den andra upprepade gånger, och i mitt fall gjorde jag det i olika typer av fjällmiljö. Dessa olika typer av miljö hade dock ett gemensamt – underlaget var väldigt ojämt! Uppför, nedför, stora och små stenar, rötter, stammar, vatten ibland, gropar ibland. Som gjort för att stuka foten eller tappa balansen och ramla!
Det gjorde jag dock inte, som tur var!
Eller var det bara tur?
Jag har ju under lång tid tränat mina ben och fötter i olika riktningar, eller “plan” som det också heter. Framåt, bakåt, åt sidan utåt, åt sidan innåt, kanske även små vridningar. Jag har stärkt mina vader (och lår, båda sidorna). Höfterna och muskulaturen däromkring har fått vara med också, förstås (svårt att undvika). Så kanske hjälpte det mig att hålla balansen och inte stuka fötterna?
Men att vandra är också ganska bra träning av alla dessa muskler kring fotleder, fötter och ben! Min kollega i branchen, José Nuñez, har påpekat att det är naturligt och bra träning att INTE ha uppbyggda skor, och hur bra det är att gå i naturen, vilket vi ju tidigare undert historien har gjort mycket. Dessutom är det ganska bra konditionsträning, det här att “vandra”.
Så om du kanske tycker att “leg day” i gymmet inte är så lockande så kanske ett promenad i skogen, eller en “vandring” skulle kunna passa bättre? Dessutom kommer du ju ut i naturen, och bara det är ju ett plus!
